Hur kan någon få en att må så dåligt?
Vem undrar ni säkert! Jo jag, mmm just det, hur kan jag få mig själv att må så himla dåligt. Jag låter allt fastna, allt det folk säger, jag oroar mig för vad andra ska tycka och glömmer att det är viktigas att jag mår bra. Jag är expert på att läsa mellan raderna och analysera vad folk säger och skriver, och känner mig alltid träffad av folks ord. Frågan är då varför jag aldrig låter det positiva stanna kvar hos mig, varför jag inte kan tro på när folk säger något positivt till mig eller ger mig komplimanger. När jag umgås med andra och tittar på hur de är och beter sig så verkar alla ha så lätt för att inte ta åt sig. De verkar ha det så lätt att sopa av sig de negativa, få det att försvinna, glömma det som gör ont. Men jag, jag ältar det om och om och om igen.
Velig och ältig, yepp det är jag! Så ni kan ju tänka er hur min familj och mina vänner har det, stackarna, speciellt när jag ändå redan har bestämt mig från början, ja de gäller veligheten. Ältandet är lite svårare de liksom sitter fast på ett helt annat sätt, det är mycket svårare att skaka av sig, att bara skärpa till sig. Jag kan än idag älta och låta ord, beteenden som sårat mig tidigare få mig att må dåligt, ja även sådant för flera år sedan. Det har väl inte alltid varit ord som fått mig att må dåligt utan mest agerande och icke agerande från vänners sida (ja, jag vet, beteende!).
Ni vet uttrycket en bild säger mer än tusen ord, jag skulle vilja säga att ens beteendet säger mer än tusen ord. Hur fina ord du än säger så är det ditt beteende/agerande som folk mins, i alla fall jag. Fast hos mig stannar de nog alla tre, bilder, ord och agerande! Jag kan tydligen bara inte släppa taget om saker och känslor som får mig att må dåligt. Tro inte att jag inte jobbar på det, jag jobbar på det varje dag! Vem vill gå runt och må dåligt för jämnan? Inte jag, jag vill helst vara glad. Så jag försöker att stänga av när jag inte borde ta åt mig, stänga av som tydligen de flesta kan göra. Den knappen måste de föresten ha glömt när de tillverkade mig! Hallå jag vill också ha en knapp för att stänga av känslor, kan man skicka efter den som en uppdatering så här flera år senare?
Jag åkte faktiskt till ett helt annat land för att kunna låta mig själv få må bättre. Det lyckades jag med, jag grävde nog upp lite självförtroende där, det lustiga i det hela är att jag faktiskt har en väldigt bra självkänsla vilket gör nog att jag mår ännu värre när jag kommer i dessa känslosvackor. För jag vet vem jag är, vad jag värderar i mitt liv och vad jag inte vill, trotts det så får jag mig själv att må så himla dåligt. Men jag har bara helt enkelt inte självförtroendet att tro på mig själv att våga strunta i folks åsikter.
För några dagar sedan fick jag mig själv att inte sova alls på några nätter, istället grät jag mig igenom dem. Jag förstod inte vad som hände eller varför det hände, varför nu, tårarna bara kom. Och än idag vet jag inte vad som tog åt mig men jag hade nog helt enkelt nått en punkt där det bara tog slut, jag orkade inte mera. Hade jag låtit mig känna efter så hade jag nog insett att detta var på väg, allt var ju lite tristare, gråare de där sista dagarna och nerstämd var nog beskrivningen på mig. Jag dolde det nog helt enkelt alldeles för bra, speciellt för mig själv. I efterhand kan jag nog känna att jag behövde den där depressionen. Ja de var nog precis vad det var, några dagars depression, jag ville verkligen inget mera då. Efter tredje natten så väcktes jag av en vän som ringd och lät så glad i telefonen så jag insåg att jag inte ville må dåligt mera. Den dagen mådde jag otroligt bra, det som gjorde så ont var som borta. Tack!
Så nu efter att ha berättat hur det tydligen slutar för mig efter att ha ältat lite för länge så kan ja bara säga att jag aldrig mer vill må så där igen. Jag lovar mig själv att jobba vidare på det där med att inte ta åt mig så mycket av allt (och inget). Sluta lägga skulden på mig själv, stå upp för mig själv, våga tala ut när det räcker och någon behandlar mig fel. Det räcker med att den finns andra som ibland sårar mig, jag behöver faktiskt inte göra det själv.
