Nya tag, en ny början.
Redo för nya tag, redo för en ny början, nu har jag våndats färdigt, fällt mina tårar. Tårarna slutade kommer för länge sedan, i alla fall de som var för dig. Det är vad jag intalar mig i alla fall och det tänker jag fortsätta med. Dina nummer finns inte kvar, dina sms, dina mejl finns inte kvar, ja det är nästan så att dina ord är borta med. Det är bara minnet av dina ögon som finns kvar, dina armar om mig, men de kan få stanna ett tag, de värmer mig ibland. Men du, självaste du är borta, placerad i ett litet fack långt borta, kanske att jag plockar fram dig ibland men det gör längre inte ont. Du kan inte såra mig mera. Aldrig mera. Vem var du? Vem är du?
Jag laddade mina batterier med nya krafter, ny ork för nya tider, nya mål med livet. Visst skulle det vara trevligt om våra vägar någon gång möttes så jag kunde få visa hur lite jag bryr mig. Visa att jag klarade mig, att även jag kan vara kall, kan jag det, kan jag vara lite känslolös som du?
Bryr jag mig ens som det? Nä nu bryr jag mig om mig, bara mig, mig, mig, mig, nu är det min tid, inte vår, inte din, bara min. Den som vill vara delaktig i mitt liv får fråga snällt, jag tänker inte längre släppa in vem som helst. Jag har redan de som får mig att må bra, de människor som får mig att vilja kliva upp på morgonen. De som ger mig ett leende på mina läppar, de som jag skulle gå över sten och berg för och de som skulle göra detsamma för mig. De som får mig att stanna upp i regnet och tänka vad lycklig jag är, lycklig att jag har just dem i mitt liv.
Det finns inte längre tid för att bry sig om de som suger kraften ur en, nej inte du. Du sög inte kraften ur mig, du laddade mig, har du glömt hur lycklig du gjorde mig? Utan de andra, de som påstår sig vara en vän, de som påstår sig ställa upp i alla väder, men bara tar och tar utan att ge något tillbaka. Jag gör slut med dem, slut här och nu. Visst kan vi vara vänner, mer nära bekanta, men jag tänker vara mot er så som ni är mot mig. Jag tänker inte låtsas eller spela några spel. Det var inte bara du som fick mig att må dåligt hela hösten, utan även de, de som bara tog av mig. De som aldrig brydde sig, de som aldrig såg hur jag mådde. De är dem jag gör slut med. De som inte såg när jag som mest behövde deras hand. Ett handtag tillbaka till mig själv, mitt rätta jag. De som mest bara bryr sig om sig själva, en sådan som jag aldrig vågat vara. Hur kan man bara bry sig om sig själv när det finns så många andra att bry sig om. Så många andra att älska.
