Är vi där igen?
Åter igen låter jag dig påverka mig, åter igen är jag nära till tårar men försöker vara stark. Jag låter dig vara du, jag ställer nästan inga krav, det enda jag bett dig om är att bli bättre på att höra av dig och att jag måste få känna att du bryr dig om mig. Är det för mycket att begära? Vi lovande varandra du och jag du skulle jobba på att höra av dig jag skulle försöka sluta läsa in andra betydelser i din frånvaro eller din brist på ord. Jag försöker verkligen hålla mitt ord, men det är inte lätt inte när du inte försöker hålla ditt. Vilket jag ändå hoppas du försöker, du sa sist att det är lätt att säga något men svårare att göra det. Jag förstår bara inte hur det kan vara svårt att tänka på någon man tycker om. Jag tänker på dig näst intill jämt, det är inte ens jobbigt, du bara finns där, du är en del av mig. Varför har du så svårt att göra mig till en del av dig? En del av din vardag, precis som dina vänner.
Nu har dagarna gått och dagarna fortsätter att gå och jag försöker verkligen att inte läsa in något utan håller modet uppe, håller det uppe för dig och mig, mest för mej. Försöker att inte läsa in någon, försöker se till att inte nått ska blir fel, lyssnar på vad du sagt. Kan ändå inte sluta undra över om något skrämmer dig, faktum är att vi snart kan bo i samma stad. Jag vet inte hur det känns, hur det känns att ha någon som flyttar för ens skull men berätta gärna snälla du. Låt mig förstå hur du känner. Jag är skräckslagen, speciellt nu när vi inte hörts på ett tag, livrädd kan också vara en bra förklaring. Det faktum att det gått lika långt tid som sist du bestämde dig för att ge upp skrämmer mig med, faktum är att det gått lite längre men det skrämmer mig ändå. Det har ju känts så bra denna gång, hade vi det inte bra sist vi sågs. Trots det är det över en vecka sedan vi pratade, snart två, men det kändes då som om du var beredd på framtiden. Vi pratade i över en timme, du var inte kort i orden, ingen av oss valde att lägga på. Vi pratade om sådan som sker längre fram. Den är fortfarande saknad, din röst, du är saknad.
Den här gången har jag bestämd mig, bestämd mig trots att det är svårt, riktigt jobbigt, lika jobbigt som att inte höra något från dig (jag vet du ringde igår, jag var inte hemma, jag ringde dig, du ringde inte tillbaka). Trots det jobbiga så tänker jag inte ta ut något i förtid, jag tror ju på dig, på dig och mig.
